Samuel Brynolf

Låt demokrati vara motor för Internet of Things

När jag läste ‘Creating Systems Not Destinations’ av Paul Adams fick summeringen av Internet of Things (inledningen) mig att fundera över varför vi inte ser fler samhälleliga problemlösningar i skuggan av tekniska framsteg. Jag vill ha mer problematisering: Teknikfascinationen borde komma i skymundan när vi vänjer oss vid alla möjligheter. Frågan är vad vi vill göra?

Recap: Vad menas med internet of things? Det syftar på en tillvaro där maskiner byter information utan friktion. Ofta används begreppet för att beskriva hur vardagsproblem löses med teknik. Idag behöver bibliotekshylla, ljudanläggning, tv och fotovisning inte innebära fysisk bokhylla, stereobänk, tv-video-bänk och diaprojektor (med tillhörande duk som hämtas från vinden) utan kan lösas med ett trådlöst nätverk, projektor och bärbar dator.

Förläng tanken från sammankopplad mediateknik till att också innefatta hembelysning, bil, mathantering (planera inköp, förvaring/hållbarhet/min-personliga-hälsa) och kommunens hållbarhetsplan 2017 så har du idén i en horisont nära dig.

Internet of Things: Vision eller verklighet?

Ja—IoT är verklighet nu och det finns många exempel. Men problemet med stor potential vs storskaliga implementeringar är inte en teknikfråga. Det är hur (produkt)ägarna behöver finansiera tekniken / affärsidéerna.

Många av mina vänsterorienterade vänner skulle anklaga mig för att ha en alltför liberal syn på politisk ekonomi. Med det sagt förstår jag inte hur kapitalismen ska kunna fostra fram ett fungerande IoT. Fler teknikmöjligheter ger nämligen konkurrensfördelar, vilket är till för att slå ut konkurrenter.

Kapitalismen skapar bara ‘Chunks of Things’

  • Jag tycker Apple är de som lyckas bäst med att få till en helhet av sina devices. Samma företag anklagas för att vara något av ett Nordkorea när det kommer till att låta användarna hitta på egna sätt att använda deras grejor. Apple är duktiga på att skapa betalmodeller som inte känns traditionella och ibland till och med bjussiga. Men grunden i dess ekonomi är superkapitalistisk och instängd.
  • Google ligger nära tillhands att slutgiltigt lyckas med IoT. Men de mest banbrytande exemplen ligger inom deras egna organisation: Deras egna system pratar med varandra. Dock får man ge dem att systemet som de skapar är sjukt imponerande (och lite skrämmande). Observera att de gärna utvecklar saker som de inte vet hur de ska ta betalt för. Bra att ha bara. Inte direkt den typiska pitchen till en riskkapitalist. Det är en lyx som byggs av en sjukt stark ekonomi och det gör det möjligt att lägga de närmaste kvartalsrapporterna åt sidan för att tänka större. Men så ekonomiskt starka företag är ändå ett undantag från regeln (och startups).

Många av de IoT-exempel (produkter, api’er, digitala tjänster) som tas upp som framgångsrika, utvecklas på samma sätt som Googles—man vet att man har en bra idé och litar på att finansieringen kommer. Tjänsten kan till och med vara gratis till en början med fantastiska api’er för utvecklare att hugga tag i. När de är bra nog köps de dock gärna upp och ympas in i ett större ekosystem—som Googles. Ibland för att läggas ned, ibland för att tjänas pengar på. När detta händer ska de styrka det nya varumärket. Inte för att vara en perfekt förlängning på konkurrentens prylar.

Jag tror att något större måste till för att få till ett det upp- och sammankopplade samhället. Fram tills Apple, Google, IBM, Samsung och Facebook på allvar samarbetar för att göra sina produkter fantastiska tillsammans—och lätta att överge till förmån för en annan—har vi inte ett internet of things. Vi har flera olika Chunks-Of-Things.

Alltså: För att få till ett IoT istället för olika Chunks-Of-Things behövs:

  • Många olika jämnstarka aktörer som aktivt samarbetar när de tar fram produkter
  • Möjlighet att finansiera en idé—enbart på grundval av att det är roligt eller användbart.
  • Få ned kostnaderna på produkterna/tjänsterna så att de faktiskt används av de flesta av oss. Om IoT ska ha någon mening ska det väl användas för att lösa mångas problem?

Kraften med IoT i stor skala: Att lösa verkliga problem

Många exempel på IoT-implementeringar får mig att minnas filmen WALL-E: De gör mest ett redan bra liv ännu bättre.

Smarta kylskåp kommer att utnyttjas av dem som har utrymme att planera matinköp, råd att köpa kylskåpet i fråga och har näsan över Socialgrupp 3’s vattenyta när det kommer till hälsotänk. Målgruppen är alltså de som har mental och ekonomisk tillgång och som därmed redan lever längre och har bekvämare under tiden, än andra. Till skillnad från WALL-E är målgruppen troligen inte feta, men tekniken har inte introducerat någon verklig förändring för hur medborgares livsvillkor förändras—bara förstärkas.

Jag tar smarta kylskåp som ett exempel på vad som saknas idag: Bra implementering av samtida teknik, men utan stora och viktiga drömmar. Tekniken kan och bör användas till större saker än så.

Mer sånt #1: eHälsomyndigheten

Äventyret var nyligen med och pitchade på att få arbeta med eHälsomyndigheten tillsammans med vår systerbyrå Söderhavet (Vi kom till slut trea).

Denna nyinsatta myndighet har till syfte att sammankoppla allt som har med din personliga hälsa att göra, och göra denna tillgänglig för dig. I bästa fall lyckas man med att samla vaccinationskort, barnfamiljens hela BVC-kalender, samtliga sjukjournaler etc per person bakom ett inlogg med möjlighet att administrera alla poster. Det är ett absolut drömjobb och grattis till Doberman som nöp uppdraget till slut.

Konceptuellt är eHälsomyndigheten dock inte särskilt banbrytande—att kunna hitta sin hälsoinformation på en plats är inte något nytänk. Att samla hälsodata för medborgare är såklart en teknikfråga, men också en integritetsfråga. Och tekniska möjligheter är i sig själva inte rådgivande. I det här fallet finns en myndighet för att

  1. Kunna styra initiativet i den riktning som medborgarna själva valt
  2. Ha översikten i mixen privata/offentliga aktörer inom hälsa
  3. Äga finansiella muskler att implementera lösningen.

Mer sånt #2: LED-lampor i Köpenhamn

Exemplet är känt och väldokumenterat. Sammanfattningsvis byts offentlig belysning ut till LED-lampor och man passar samtidigt på att lägga in alla möjliga sensorer i varje gatlykta. Sensorerna ska förse staden med realtidsinformation som i sin tur ger möjlighet att styra energiåtgång, överse trafik, tipsa om parkeringsplatser, planera sophämtning etc—utöver nyttan av att spara energi med LED. Det tjusiga är att all data är öppen och har ett API, vilket ger vem som helst möjlighet att innovera fysisk sak / digital app. (Gå till denna SR-artikel eller besök nyteknik.se för mer detaljer.)

Har du hängt med så här långt känner du igen mönstret: Pilotprojektet DOLL (Danish Outdoor Lighting Lab) har fått 15 miljoner danska kronor av Energistyrelsen, den danska energimyndigheten. Det är kommunerna (Köpenhamn först) i Danmark som står för implementeringen.

  1. Problemen som löses kommer alla till del i stor skala
  2. Är relaterade till problem som berör alla (I detta fall globala miljöutmaningar)
  3. Betalas med skattepengar och är då i förlängningen demokratisk.

Det här initiativet är också en fet present till alla gör-det-självare (som driver och bidrar enormt till IoT-världen), men inte nödvändigtvis äger kapital att förverkliga sina idéer med.

Kapitalism som enda motor kommer inte att demonstrera potentialen med IoT

Internet Of Things kan vara något som bygger samhällen, folkhälsa, infrastrukturer och demokrati. För att det ska bli möjligt behöver den ekonomiska spelplanen styras politiskt: Från kapitalismens “en ska vinna, resten förlorar” till “Whats in it for us”. Fram tills dess får vi nog nöja oss med många Chunks Of Things där vi som lever bekvämt innoverar fram ännu mer bekväma liv åt oss själva.

Den här artikeln kom till utifrån intrycket att vi är många i den digitala-branschen som hänförs av tekniska framsteg, men är mindre sugna på att diskutera vad vi ska göra med dem. Vilken värld vill vi ha nu när vi har ytterligare verktyg att arbeta med? Jag rekommenderar ‘Silicon Valley hotar internets framtid’ av Evgeny Morozov (Publicerad på Svd) för fortsatt läsning. En mkt viktig artikel.

Jag behöver lära mig mer och höra dina synpunkter på detta komplexa ämne. Jag kanske har fått allt om bakfoten? Twitter, lunchhäng och kommentarer uppskattas stort.

Tillbaka till kontorsverklighet: Jag måste leta adapter till en presentation.