Samuel Brynolf

Vad har innovation, research & Depeche Mode gemensamt?

Mina associationer för ordet innovation är ljusa framtidsscenarion med genier i Silicon Valley, industrialismen och skrotnisse. Ordet är också populärt och dyrt hos oss konsulter. En bakomliggande fråga kring innovation är den om research. Begränsar eller styrker research innovation?

Ett spår är att förkunskaper om det man vill skapa, sätter omedvetna ramar som begränsar kreativiteten. Research används snarare för att validera en idé än att skapa den. Vi känner till liknelsen med bilen: frågade man en 1800-tals människa om hur man förbättrar transport får man bra förslag som förbättrar häst+vagn. Istället hittar man på en bil out of the blue — förkunskapen begränsade inte. Fråga inte användaren om vad de vill ha. Ge dem det de behöver.

Ett annat spår tar utgångspunkt i att innovation är meningsfull först när den löser ett problem. Därför behöver vi ta reda på allt vi kan om problemet för att veta vad vi ska lösa. Grundlig research föregår således alltid bra innovation.

Jag har lätt att förstå problemlösar-approachen ovan. Bra innovation utan research är tur. Vilken banbrytande uppfinning har inte föregåtts av massor av experiment eller ingår i en kontext som har forskats på — i uppemot flera hundra år? Och när något verkar sådär smart — varför har ingen tänkt på det här innan — så har någon tänkt på det innan. Men lösningen kan ha hämtats från ett annat fält och appliceras på ett nytt. Lösningen kan vara urgammal och glömts bort därför att den var före sin tid. Det finns alltså research bortom Google eller att ”fråga användaren vad de vill ha”.

Allmän intervjuteknik för UX-nördar

Jag tycker att man förenklar när man påstår att någon ”frågar vad användaren vill ha”. Vilken seriös person gör det? I 5-poängskursen i Allmän intervjuteknik för UX-nördar’s första kompendie (uppslag 1A) blir hen varse att frågorna ska snoka efter användarens intentioner och inte vad användaren själv tänker är lösningen.

Best practice för användarundersökningar är att lära sig om problemet genom användarens egna omständliga (och i kontexten mycket tappra) försök att lösa något själv med knapphändiga hjälpmedel.

Misstagsinnovation är inte heller dumt

Men jag har också varit med om att av misstag designa något som fungerar väldigt bra.

  • En misslyckad implementation av gränssnitt där fel element visar sig väldigt rätt = nya interaktionsidéer
  • Ickedesignern som i sin feedback dissar en given lösning men omformulerar problemet perfekt utan att förstå det själv
  • Misstaget i Photoshop som blir till grund för en ny identitet

Förankrat, Visionärt, Depeche Mode

Jag har iallafall kommit fram till en sak under min tid på Äventyret: Ett bra innovationsklimat kommer till i ett team där det diskuteras. När många personer ger sig på samma sak samtidigt och med olika approacher ställs alltid nya frågor som mejslar ut rätt frågeställningar.

  • Någon har dykt djupt ned i beställarens egna problemformulering
  • Någon gör omvärldsanalys
  • Någon visualiserar en gissad kundresa (utifrån förutfattade meningar)
  • Någon kommer tillbaka från ledighet och behöver en recap som kräver att alla formulerar sina tankar högt

Nyckeln är här att innoverandet sker samtidigt och under dialog. Lådan av verklighet och förkunskap behöver inte hindra visioner, men det är extremt svårt att hålla de där två dörrarna lika öppna på egen hand. Är man fler kan man turas om att stå i lådan för att till slut ge ut något som både är förankrat och visionärt.

– Är det synt eller rock?
– Depeche Mode.

Joel Bergqvist, VD Äventyret

Jag avslutar här — innan inlägget dränks i floskler. Jag behöver gå fler ronder med det här för att se vad som faktiskt är effektiva tillämpningar i riktiga projekt. Har du bra resurser för detta är jag extremt nyfiken.