Samuel Brynolf

Cyklad modernism, designparadigm och hemmagjord lingonsylt

Jag läser Jan Tschicholds ‘The New Typography’ från 1928: En pamflett för att förändra arbetet med typografi i modernistisk anda. Dock, vad som är up-to-date är komplicerat när historien upprepar sig.

Mamma berättade om en vän som stolt berättade för sin mor om de egenplockade lingonen som på sikt skulle bli hemmagjord sylt. Detta var på sjuttiotalet och reaktionen mot allt industrialiserat var självklar i gröna vågen. Vännens mamma var inte imponerad och förklarade att man nuförtiden kunde köpa färdig lingonsylt i affären. Den sanna lingonsylt-by-hand generationen hade talat—varför krångla till det när maskiner sparar oss arbete?

När Tschichold går igenom den gamla typografin är det med samma osentimentala inställning som han avfärdar den. Varför inte standardisera, göra praktiskt, industrialisera processer och komma överens om en helhet som man sedan håller sig till—istället för att hand-sätta, hand-illustrera och hand-trycka böcker för att maximera spretighet och kladd?

Jag vet inte om vår nutid klassas som postmodern eller post-postmodern men det är lätt att se hur ungefär samma polemik mellan det handgjorda-taktila-autentiska och standardiserade -nyttomaximerade böljar fram och tillbaka inom livsstil och designpraxis.

Repeterar sig historien snabbare nu än förr? Det var ju

  • hundratals år mellan den nya och gamla typografin (Enligt Tschichold)
  • tiotals år mellan hipsterns egna lingonsylt (som livsstilsmode) och köpcentras uppförande (Sverige)
  • enstaka år mellan att apple sätter ned foten för skeuomorfisk design till förmån för flat—vilket satte agendan med diskussioner och riktlinjer för hur designers ska ta sig an webben 2013.

Det är också okej att vara otrogen paradigm i en post-postmodern tid:

En sann modernist håller sig till sans-serif och äter maskintillverkad lingonsylt. En hipster kodar sin blogg enligt best practice med bärfärgade fingrar.

Best practice inom webbutveckling försvaras med näbbar och klor parallellt med att boktitlar som Designing for emotion (A list Apart) säljer bra till samma community. Hållbarhetsfrågor och miljörörelse präglas idag av entreprenörskap och innovation till skillnad från 70-talets tillbaka-till-rötterna-tänk.

Två världar för problemlösning

Det är skönt att kunna använda två världar för att lösa vilka problem som nu behöver lösas—på arbetstid, i samtid och i det privata. Det industriella och formaterade lösningarna kan faktiskt kombineras med känsla, intressanta avsteg och ekonomiskt omotiverad estetik. Det är fascinerande hur lik polemiken sett ut i snart 200 år!